det ligger en snubbe i sängen
det hela svarta rummet ser på
han viskar
och hon svarar honom
en tyst konversation
små ord genom mörket
hon är det svarta
han är det orskrivna frågande
du talar med natten
du frågar tystnaden
svaren är ekot i huvudet
ändå lyssnar hon
tusen svarta öron och ögon
men ingen förmåga att tala
Jag ser ut i mörkret. Jag dagdrömmer i det svarta, fäster blicken i natten. Hon svarar utan ord, eko av ett svar. Det är lustigt att fastna med blicken, i något så stort och blankt. Kan inte sova.
tisdag 17 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar