Triumf från -72

I doften av nybryggt kaffe, ligger jag på soffan. Jag har sett all access hollywood i 17½ minut vilket jag precis vet eftersom klockan är så mycket över 11 på morgonen. Det är nu jag fått nog och jag stänger av. Jag tar med pappret från den uppätna snickersglassen och slänger det i farten på min planerade runda. Min hand snappar upp "Månen har gått ned" av John Steinbeck från köksbänken och siktet går mot vinylerna. Under gårdagens kväll på Fagans hade nämligen mitt lyhörda öra hört Linus snacka Cat Stevens vilket gjort mig sugen på 70-tals toner. Pekfingret flyger fram och tillbaka längs vimylerna i intensiv jakt på den förre detta juden Stevens. Om ni någon gång letat vinyl utan att kunna bläddra vet ni mitt missöde att läsa på de tunna förbannade sidorna. Det var ett helvete. Tillslut spanar jag skivan som jag drar ut i triumf. I prakt ser jag över min nyfunna skatt likt känslan då man håller något nytt eller efterlängtat i händerna. Ni kan tänka er Linus med sitt inköp av gitarren till "Gutar Hero 3" eller Erik då han skaffade sin idébok.

Jag trycker in aux 1 och öppnar sedan vinylspelarens lock och lägger försiktigt dit skivan, en viss känsla. Nålen placeras över yttersta kanten och jag trycker play för att sedan justera så nålen går ned. Underbart knaster och sprak letar sig ut i rummet från skivan som senast fick sin yta åtnjuten cirka tjugo år sen. Låten är "Sitting" och Steven vrålar ut sin kraftiga frihetsanda från -72. Lejew har gjort sin runda som han tänkte ut i stil med; snickers,bok,vinyl. Det blir ned-gosning i soffan med boken och in med en snus då vinden slängde buskarna vilt tvärs och kors och skapade den mysiga stämningen av att vara inomhus.